Människans relation till platsen

Min slogan är ”Connecting people with places” och jag kan inte nog fascineras över människans relationer till platser och den enormt outforskade, eller mer korrekt sagt, bortglömda magi som finns i den relationen.
Vad gör en plats med en människa, hur kan människor och samhällen utvecklas genom platsen, vilka skyldigheter och roller har vi inför våra platser och vad händer med oss om vi förlorar kontakten med våra platser? Vad kan vi lära om och minnas igen genom att se hur världens urbefolkningar relaterar till sina platser?

Platser och platsrelation ska man inte skoja bort. En plats är så mycket mer än ett geografiskt område – det är en känsla och en kraft som vi bör välja att leva i samklang med.

Det här är något jag älskar att föreläsa om, och jag har inför året förstärkt och fördjupat min föreläsning ”Platsens betydelse”, här utforskar jag nu platsens djupare dimensioner – med hjälp av forskning, filosofi och urfolkens visdom. Det är en föreläsning som är varm, spännande och som väcker ett gemensamt engagemang för den plats man delar.

”Var kommer du ifrån?”
Frågan som ställdes syftade i vanlig ordning på vad jag jobbar med, vilken organisation eller verksamhet jag kommer från. Men mitt svar blev som vanligt ”Omberg och Vadstena”.

Innan jag börjar en föreläsning, innan jag ens presenterar mitt namn, vad jag sysslar med och vad jag kommit för att tala om så visar jag en bild från min plats och berättar om den. Mina åhörare får alltid komma med mig till min plats, och jag berättar kort vad den betyder för mig. Sen är jag redo att gå vidare med mitt namn och vad jag gör, för som jag säger ”Först kommer platsen, sen kommer Linda.”.
Likaså när jag träffar nya människor är min första fråga ofta var de kommer ifrån, och när jag ber deltagare i workshops att presentera sig så ber jag dem säga sin plats först, innan namnet. Av någon anledning får jag lättare för att minnas dem då.

Jag har inte växt upp i ett samhälle som värderat platsen på det sätt jag kommit att göra. Men i andra delar av världen finns det många kulturer som fortfarande gör det.

Inom maorikulturen presenterar man sig via exempelvis sitt berg eller sin flod innan man säger sitt namn, för att platsen definierar dig mer.
Författaren Robin Wall Kimmerer skriver att hon genom att presentera sig som en medborgare av Potawatomi visar vem hon är samtidigt som hon avslöjat var hon kommer från.

Forskning och filosofi om människa och plats
Forskaren och geografen Yi-Fu Tuan myntade begreppet topofili (topophilia) 1974, det betyder ”kärleken till platsen” och sågs om en ganska ny och udda idé för oss som glömt vad en plats kan betyda för oss. Men för de kulturer som inte glömt det, har det heller inte funnits ett behov av att finna ord för det som i grunden redan är självklart. Det säger en del om oss. Men också om viljan att återknyta banden med platser.

För en del kan nog definierandet genom en plats kännas fängslande, om man inte funnit sin plats eller känner sig hemma där man lever.


En bortkoppling från platser
Edward Relph är en annan geograf som även han tittat på människans relation till platser och hur det kan upplevas att ha en stark koppling – eller inte.Han beskriver ’existential insideness’ som den djupaste formen av tillhörighet: att vara hemma på ett självklart sätt och där platsen är en del av vem du är. Men han identifierade också ’existential outsideness’ – den djupa frånkoppling som uppstår när bandet till platsen bryts och han beskrev det som ett av de mest destabiliserande tillstånd som en människa kan uppleva. Det kan också kallas för ”Placelessness”.
Edward Relph menar också att om vi fortsätter att skapa miljöer genom modernisering och standardisering så kan allt fler människor uppleva placelessness, outsideness och därmed känna sig frånkopplade platserna.

En återanknytning
När vi inte längre är connectade med våra platser så värnar vi dem inte på samma sätt. Jag tror inte att många idag kan erkänna sin rotlöshet och vilsenhet ens för sig själva, det har blivit något så naturligt för oss att vi glömt vad sann platsanknytning kan innebära. Jag skulle tro att den vilsenheten blir synlig för oss i det uteblivna värnandet av platser, i vårt synsätt av platsen som resurs eller arena, i vår oförmåga att förstå andra människors kamp för sina platser och i vår individualistiska världssyn. För någon med stark platskärlek och anknytning skulle dessa synsätt och ageranden inte existera.

”Connecting all people and places, a part of our role as species is to facilitate this process”, skriver Aborginen Tyson Yunkaporta.

Kan bara hålla med, det finns mycket för oss att utforska och åter minnas i vår relation till plats och landskap.